OMAHA

En fredagkväll i Göteborg, gick där i Gårda påväg mot Scandinavium med en öl i handen och kände mig som 15-år igen ända till frugan skrek " där kommer Polisen" precis som om vi var två unga som trotsat utegångsförbudet eller just rånat en bank men när ingen Polis ville stoppa oss, inte ens vakterna ville kolla om vi hade nån sprit som vi tänkte smuggla in så kom verkligheten i kapp, vi är ett par sådana där medelålders påväg till en spelning med som recentionerna säger "gubbrock".......



Har följt denna man sedan tidigt 80-tal, jag som så många andra har väl känt igen mig så där emellanåt, har sett hundar gråta, barn undra och massa dörrar som öppnats och slått igen med en knall.

Men när han berättade om sin tid på hälsohem i Varberg efter ett allt för häftigt liv kände jag att jag var ju också där, vi ångrade ingenting och insåg att egentligen var allt en lek och att vi kanske skulle vaccinerats mot romantik och galenskap.

Nu kanske det förväntas nån recension av konserten men jag valde att istället sneglade runt bland publiken, bland alla gråa hår, där satt plåtslagare, advokater, lärare, pensionärer och byråkrater.

Men främst romantiker, tänkare och framförallt drömmare.........

Visst fick han taket att lyfta och låten "Chans" skapade den där feelingen som han alltid gjort på alla spelningar, även den mest tillbaka dragna började "gunga"..... visst fanns det en tid när man kanske skulle stått där längst fram men nån fanatiker kan jag aldrig bli, jag har min egna Dodge, mina egna vandringar.....

Jag, något äldre men nöjd......

T.W