Mannens utveckling

I denna regninga sommar har den ena efter andra DVD boxen släppts, såväl den kompletta samlingen av Lasse Brandebys Rena Rama Rolf som klassikern Svensson-Svensson vad kan man mer önska...
Låg hela morgonen och analyserade dessa och tog därefter med mig tankarna ner i hundhuset och satt där och funderade varför jag känner igen mig i karaktärerna där och inte i filmer som "Dirty Dancing", "Pretty Woman" och "en officer & gentleman".
Inledningsvis kände jag mig lite låg och trodde nog det bara handlade om mig själv, men när jag tänkte på grabbarna på jobbet, släktkalasen, männen i kassakön på Ullared, TV4-sporten, männen i hundsporten och framför allt alla politiker så känner jag mig trygg igen -jag är inte ensam.

Stackars kvinnor bakom alla dessa manliga fasader ni ser varje dag bor det en Kurt Olsson en Svensson, långt- långt borta från alla riddare.
Var väl någonstans mellan 15-19 års åldern allt dog ut, där började slutet av den manliga utvecklingen det var ju i den åldern när vi män fortfarande kände oss som Patrick Swayze, Richard Gere och James Bond och nog var övertygade att vi var sådana, vi gjorde varje fall allt vi kunde för att övertyga tjejerna att vi var sådana eller åtminstonde tänkte bli.
Tänk vilka tankar och drömmar de fick då..........

Vi pratade då om Corvetter och nu har dessa diskussoner idag övergått till att övertyga om att en 16 år gammal Volvo med dragkrok faktiskt är ett klokt val, tropikerna och en sandstrand har bytts ut mot en tur till Backaplan på Hisingen.
Hummer och vitt vin på en krog i Paris mot en Pizza några öl och fotbolls EM.

Stod i kön på Ica i går såg hur en man 45+ stod där med sin blå-gula Sverige tröja som inte nådde hela vägen ner, kanske 45 kg för mycket och värst av allt ett par dåligt färganpassade lila allt för små shorts, vita fjuniga ben och ljusblå plastsandaler, trots att barnen skrek i vagnen stod han där nöjd med sitt sexpack öl och var en lycklig man medan hans fru packade ur vagnen, tröstade barnen, betalade kassörskan............. men det jag reflekterade mest över var nog hennes tomma blick som sa "var är vår Corvette, var är Richard Gere....han skulle ju vara här nu"


Nu skulle man kanske kunnat tro att detta är stulet från Jeanette`s blogg eller tankarna från något kvinnligt seminarium, nejdå bara en blandning av för mycket DVD, åldersångenst uppblandat med den enorma rädslan för att födas till kvinna i mitt nästa liv.

T.W