Hårda livet

Dags för "vapenvård", dags att ladda upp igen för det hårda livet på jobbet...
Enzo ser laddad ut efter ett par veckors semester och hans förväntningar är höga när jag redan i dag packade hundväskan med spårsele, munkorg vattenflaskan han trodde det var dags redan nu, lika redo som vanligt...
Han är trött på all övning, kattjakt och en energisk dotter i samma hundgård, precis lika trött som husse är på all ved, målarfärg, regn, åska och skogspromenader.

Helgen som präglades av ett fantastiskt 40-års kalas med god mat och dryck, och som alla lyckade partyn helt utan dans, en aktivitet som inte riktigt stämmer överens med min personlighet... minns en gång en riktig gammalmodig "karlakar" som sa att riktiga män får inte gråta, riktiga män dansar inte, riktiga män broderar inte.
Hade även en gammal vän en gång som sa en gång på skoldansen -76, dans det är ett nödvändigt ont, all den förudmjukelse för att komma nära en kvinna.....
Mitt i skrivandet så tänker jag på en låt av en vilsen fågel som gjorde landsplågan, "jag dansar aldrig nykter" en filosofi jag hållt mig till...
Allt detta babbel kanske egentligen handlar om total avsaknad av taktkänsla och ett desperat sätt att med stolthet kunna hänga kvar i baren utan att behöva skylla på taskiga knän eller för trånga skor.
Säkraste sättet att dölja sin begränsning är att inte överskrida den.
Kan bara avslutningsvis säga att många kloka ord sägs på skämt
och ännu fler dumheter på allvar :-)

Mmm
Man, mesig men modig
T.W